Överväganden att ta hänsyn till vid ansökan om A1- eller PDA1-certifikat och uthyrning av arbetskraft som ett kontrakt och servicekontrakt.

Ibland försöker TWA:er och kunder (användarföretag) i hela EU och EES kringgå reglerna och bestämmelserna genom att ”sälja” arbetskraftsuthyrning som ett anställnings- och tjänsteavtal. Detta är en praxis där båda parter är delaktiga – TWA som är etablerat i en EU- eller EES-medlemsstat och kunden (användarföretaget) som är etablerat i en annan. Det krävs två för att spela det här spelet.

Kort sagt använder parterna denna strategi när det av olika skäl inte är möjligt att hyra ut arbetskraft (t.ex. för att det inte är tillåtet eller för att TWA inte har licens). Detta system påtvingas dock ofta TWA av kunden eftersom det bäst tjänar dennes kommersiella intressen.

Förmodligen är det bästa sättet att förstå detta ämne genom ett exempel.

1) Låt oss föreställa oss att en kund, ett stort slakteri i Danmark, har ett desperat behov av köttskärare och trimmare. Kunden har lyckats hitta ett bemanningsföretag i Portugal som kan rekrytera och tillhandahålla dessa välbehövliga yrkesmän. Det portugisiska bemanningsföretaget har dock fått sin licens återkallad. För att övervinna detta hinder beslutar båda parter att gå vidare med uthyrning av arbetskraft förklädd till ett ”serviceavtal” som bara är ”verkligt” på papperet. I serviceavtalet anges att kunden ska betala t.ex. 1 euro för varje 5 kg benfritt kött och att tjänsteleverantören arbetar självständigt och är ansvarig för den tjänst som tillhandahålls. Det är uppenbart att detta inte är ett riktigt arbets- och tjänstekontrakt.

Innan vi analyserar varför, låt oss titta på ytterligare två exempel.

2) En kommersiell byggentreprenör i Norge behöver cirka 50 murare för att arbeta på ett stort köpcentrum som byggs i Oslo. Han har köpt in allt nödvändigt material och har alla verktyg och all utrustning som behövs för att utföra jobbet. Men i Norge finns det inte tillräckligt med arbetskraft med den kompetens som krävs och de få underleverantörsföretag som är specialiserade på detta område är involverade i andra projekt. Organisationen har aldrig arbetat med tillfälligt anställda eller TWA:er och känner sig inte bekväm med den här typen av arrangemang. Ett portugisiskt TWA har dock erbjudit sig att förse dem med de specialiserade gipsväggstekniker som de så desperat behöver. Den norska entreprenören och det portugisiska TWA beslutar sig för att gå vidare med inhyrning av arbetskraft under täckmantel av ett ”underleverantörsavtal” – som i själva verket inte är något annat än ett servicekontrakt. För att få simuleringen att se så verklig ut som möjligt anges i underleverantörsavtalet att kostnaden för tjänsten är 1,50 euro per m2. I verkligheten betalar dock huvudentreprenören TWA (förklädd till ”underleverantör”) 35 euro per timme. I verkligheten kommer dock huvudentreprenören att betala TWA (förklädd till ”underentreprenör”) 35 euro per timme. Det antal m2 som kommer att visas på fakturan kommer att vara resultatet av att omvandla antalet timmar som arbetats av den inhyrda personalen till motsvarande antal m2 som behövs för att komma fram till det belopp som huvudentreprenören är skyldig för det antal timmar som faktiskt arbetats.

3) En jordgubbsproducent i södra Spanien behöver 200 plockare under högsäsongen. Tyvärr har den spanska regeringen infört restriktioner för hur många säsongsarbetare från Marocko som får komma till Spanien. Landet vänder sig till Portugal och når ett avtal med en licensierad TWA som gör det möjligt att tillgodose behovet av arbetskraft. Den jordgubbsproducerande kunden vill dock inte betala TWA:t enligt antalet arbetade timmar för de inhyrda arbetarna, utan enligt det genomsnittliga antalet kilo som skördas per arbetare. Förslaget är att den portugisiska TWA:n ska få 0,80 euro per kilo plockade jordgubbar. Ur jordgubbsodlarens synvinkel är denna betalningsform otvivelaktigt ekonomiskt fördelaktig, eftersom det de betalar för är den faktiska produktionen av den inhyrda arbetaren och inte insatsen i form av antalet arbetstimmar som den inhyrda arbetaren har arbetat. Om TWA de Portugal endast skulle tillhandahålla arbetstagare och inget annat, skulle ett sådant avtal, så som det presenteras, utgöra ett avtal om tillhandahållande av tjänster och arbetskraft, och absolut inte ett avtal om uthyrning av arbetskraft.

Följande förteckning över huvudkriterier kan i stor utsträckning bidra till att skilja mellan ett avtal om tillhandahållande av tillfällig arbetskraft och ett avtal om tjänster och arbetskraft: